Att låta den svälta ihjäl finns ju inte, så det var bara att bestämma om den skulle nackas eller om jag skulle försöka ge den en chans. Så den fick komma med mig in och låg och myste i min BH hela kvällen, jag gjorde en tredje kupa mittemellan de ordinarie kuporna i BHn, plättlätt.
Den åt och drack bra och fick ligga under värmelampa på natten. Och eftersom den var pigg även måndagmorgon så fick den såklart hänga med till jobbet, likadant i tisdags och onsdags. Kunderna tittade lite konstigt när det pep och rörde sig i BHn, men ingen sa något.
Jag spjälade benet på den i måndags för den vek sina tår bakåt och hela foten var helt livlös (om en fot kan vara livlös). Med hjälp av en halv påsklämma för brödpåsar (sån med ståltråd i), en liiiten bit av en rulle vadd för hundskador och mini-kirurgtejpremsor la jag ett yttepyttestödbandage där tårna tvingades ligga rätt.
Hon ville inte stödja på det ändå men lärde sig hoppa fram.
Igårkväll bestämde jag att hon skulle få bo i hönshuset på nätterna, under värmelampa och bakom galler, men så hon hon kan se de andra kucklorna. Annars blir det väl ingen riktigt höna av henne!
Men se då fick hennes mamma höra hennes pip och blev helt galen! Efter TRE dygn utan sin ena bebis! Jag släppte in ungen till gänget och mamman accepterade henne direkt. Det trodde jag väl aldrig! En riktig hönsmamma! :)
I kväll tog jag av bandaget och ben, fot och tår ser ut som det ska och ligger åt rätt håll, men hon vill inte stödja på det utan hoppar runt på det andra benet. Hon får en liten tid på sig så får vi se om det bättrar sig.
Och JA, det är klart att det är en HON, det kan väl inte vara en tupp som vi ska nacka i höst efter allt detta jobb!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar